Hemlighetens passion

Ludvig var en 53 årig man som jobbade på ett kontor. Han hade alltid funderat på hur det skulle bli att ha ett hemligt möte med sin chef. Han började fantisera om det och kunde inte sluta tänka på det, även om han visste att det skulle vara moraliskt fel.

En dag bestämde sig Ludvig för att ta steget och gick till sitt chefskontor, där hon redan väntade. De började smeka varandra långsamt, men när de hade tagit av sig kläderna blev deras beröringar mer intensiva. Ludvig stod bredvid henne och darrande lutade han sig ner och flyttade sina läppar till hennes fitta och började slicka den sakta. Hon stönade högt av njutning och drog honom närmare sig medan hon gned sin hand mot hans bröstkorg.

Efter att ha slickat henne långsamt och varsamt tog Ludvig fram sin styva kuk och tryckte den mot hennes fitta inifrån. Han tryckte sig hela vägen in innuti henne med ett fast grepp, vilket skickade ilningar genom hela henne. Med ett fast grepp fortsatte Ludvig att pressas in i henne samtidigt som deras ljud fyller rummet som en melodi som stiger i intensitet. Deras andetag blir djupare ju snabbare han flytta upp och ner i henne, gungande från vänster till höger samtidigt som hon stönande ropar ut hans namn: "Ludvig! Ohh min älskling!"

Hela rummet vibrerar av passionerat svordomar jublandes från deras röster som dammsuger all energi runtomkring dem. Ljudet från deras orgasmer fyller hela rummet, vilket bekräftar deras fysiska anknyting till varandra, innan de slutligen faller ihop hyperventilerande i en orgasmisk utmattande pust av extase. Deras svettiga kroppar dröjer sig kvar tillsammans under tystnad efter yogan av lustfull tristess; bara ta det lugnt tills deras puls har lagt sig helt igen.

De sover under tystnad; armarna ordentlig knutna runtomkring Ludvig som om de aldrig skulle sluta omfamna varandra igen.. Trots de moraliska farhågor hade den erotiska spelpjäs mellan dem lyckats ge dem båda njutningen att uppleva nya sexuella dimensioner de aldrig tidigare hade provat; givandet av orgasmisk glädje hade ingen gränser